Till minne av: Ragnar Andersson 1925-2018

Ragnar ”Ragge” Andersson har lämnat oss. Det är med stor saknad och med lika stor glädje som vi minns Ragge, en av Järlas stora profiler.

För oss som växte upp i Järla under 70-, 80- och 90-talen var Ragge en central person, både som aktiv och som ledare. Vi är många som fått vår uppfostran av Ragge på Järlagården, vid orienteringsresor och på skidläger.

Hundratals gånger har vi åkt i Ragges bil, varit i Harsa, sovit i skolsalar och i stugbyar och rest runt i hela Sverige. Han hjälpte oss att valla skidor, träna kurvteknik i spåren, att analysera vägval och hur man skulle ta ut lag på bästa sätt.

Ragge hade också en enastående förmåga att se barn och ungdomars styrkor och svagheter och utveckla dem. Han blev som en extrapappa för många av oss.

Ofta tog Ragge rollen som den informelle ledaren, tränaren och coachen. Han hade ett fantastiskt intresse för orientering och skidor och under många år var han den evige lagledaren vid stafetter där han förde komplett statistik med papper och penna, långt före internets födelse.

Ragge hade en barsk röst, en egen ledarstil och enormt stort och varmt hjärta. Han älskade idrott och brann för att hjälpa ungdomar att utvecklas inom skidor och orientering.

Många är vi som skrattat oss dubbelvikta av Ragges speciella humor och hans egen stil. Det finns så mycket minnen och historier kring Ragge så att det kommer att räcka för många av oss under resten av våra egna liv. Dels självupplevda minnen tillsammans med Ragge men också alla dessa fantastiska historier som han kunde berätta för oss.

Ragge älskade att stå vid målfållan och växlingsfållan och hålla koll. Så sent som 2012 var han ute på 25-manna för att uppleva stämningen och notera Järlas växlingsplaceringar och löptider. Och 2014 stod han vid målet när Bengt Hall och jag gick i mål på Flyktingloppet i Gäddede.

Ragge föddes 1925 i Gäddede i nordvästra Jämtland vid norska gränsen. Här fostrades han i den hårda fjällmiljön och visade tidigt intresse för skidåkning då han tränade upp och ner för kyrkbacken och på skolgården.

Det var ont om jobb i Jämtland på 40-talet och Ragge lämnade Gäddede för att som 17-åring få jobb på ASEA i Västerås innan han senare flyttade till Stockholm. Han utbildade sig sedan till lokförare vid Statens Järnvägar och jobbade som det fram till pensionen.

Skidor var det stora intresset och orientering började han inte med förrän i 30-årsåldern då han gick med i Ravinen 1956. Redan efter tre år var han 1959 med i Ravinens lag som kom trea på Tiomila. Samma år vann han med Ravinen SM-stafettguld i skidorientering. Individuellt vann han flera SM-medaljer i skidorientering under de här åren.

1968 kom han till Järla som då hade stor skidverksamhet och Ragges barn Jonas och senare Carin började åka skidor i klubben. Hela familjen och även dottern Lena var delaktig i klubbverksamheten där främst orienteringstävlingarna blev riktiga familjeutflykter.

Ragges egna framgångar i skidspåren och skogen fortsatte genom åren och han vann bland annat O-ringen i H50 1975 och var tvåa i H56 1982. I H60 dominerade han i Sverigetoppen.

Hans liv hade kunnat ta slut runt millennieskiftet när han en kall vinterdag dag var ute och tränade skidor i skoterspåren på isen på Kvarnbergsvattnet i Gäddede. Han tränade inför sitt 39:e Flyktinglopp. Plötsligt brast isen och Ragge gled ner i det mörka och iskalla vattnet, han hade ingen chans att ta sig upp själv med skidor och stavar på. Han lyckats väcka uppmärksamhet från ett par isfiskare som till slut kom och hjälpte honom upp. Därefter fortsatte han att åka skidor hem till huset i Gäddede och lade sig på duschgolvet under varmvattnet med isfrusna kläder, pjäxor och skidor för att efter en timme tina upp och komma tillbaka till livet.

Det säger något om Ragges enorma energi. En energi som många av oss i Järla har haft den stora förmånen att få ta del av.

Nu har Ragge tillslut fått sin sista vila och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Våra tankar går till Ragges familj, hans barn Jonas, Carin och Lena samt barnbarn.

Begravning äger rum på Hoppets kapell, Skogskyrkogården, fredag den 16 februari kl 15.30. Därefter minnesstund på Järlagården.

/Fredrik Trahn

Kommentarer

  1. En röd strumpa på vänsterfoten, en grön på högern. Tillsammans med en röd Lyn-overall i banlonstretch ger det min ögonblicksbild av Ragge.

    Ragge var unik. Av de 50 Järlaår jag kan överblicka är Ragge den största personligheten.

    Ragge hade inte alltid rätt och framförde inte alltid sitt budskap på det smartaste sättet. Men han hade den rappaste käften som han kombinerade med en oemotståndlig charm. När vi växte upp som tonåringar var han en i gänget trots den 30åriga skillnaden.

    Ragge, saknaden efter dig är väldigt stor. Ingen kan fylla det tomrum du lämnar efter dig. Men vi kommer alltid bära med oss minnet av din kluriga blick och din oefterhärmliga stil. Vi är tacksamma för allt vi fick lära av dig.

    Hjortronmylta i en mjölkförpackning och en påse med rökt sik.

    Vila i frid

  2. En unik entusiast med stenkoll på allt vi deltog på och en som höjde stämningen. Det inofficiella fiskbragdpriset var kanske det mest prestigefyllda man kunde överräckas.

    Vilka i frid Ragge.
    Norsken

  3. Jag kommer minnas Ragge från när jag var nybörjare i Järla och han ledde skidgångspass med oss i backen upp till elljusspåret.
    Jag minns tisdagarna när man kom till Järlagården, Ragge satt redan på sin plats i hörnet av omklädningsrummet med sina nyutskrivna resultatlistor från helgens tävlingar, analyserade in i minsta detalj och redo för att snacka skit, gå igenom prestationer och diskutera laguttagningar.
    Sista gången jag träffade honom var för drygt två år sen på hans 90-årsmottagning hemma i Farsta. En kväll med många historier och mycket skratt som blev ett otroligt fint sista minne av honom.

    Vila i frid

Lämna en kommentar

*

tre × 5 =