Ragnar ”Ragge” Andersson har lämnat oss. Det är med stor saknad och med lika stor glädje som vi minns Ragge, en av Järlas stora profiler.

För oss som växte upp i Järla under 70-, 80- och 90-talen var Ragge en central person, både som aktiv och som ledare. Vi är många som fått vår uppfostran av Ragge på Järlagården, vid orienteringsresor och på skidläger.

Hundratals gånger har vi åkt i Ragges bil, varit i Harsa, sovit i skolsalar och i stugbyar och rest runt i hela Sverige. Han hjälpte oss att valla skidor, träna kurvteknik i spåren, att analysera vägval och hur man skulle ta ut lag på bästa sätt.

Ragge hade också en enastående förmåga att se barn och ungdomars styrkor och svagheter och utveckla dem. Han blev som en extrapappa för många av oss.

Ofta tog Ragge rollen som den informelle ledaren, tränaren och coachen. Han hade ett fantastiskt intresse för orientering och skidor och under många år var han den evige lagledaren vid stafetter där han förde komplett statistik med papper och penna, långt före internets födelse.

Ragge hade en barsk röst, en egen ledarstil och enormt stort och varmt hjärta. Han älskade idrott och brann för att hjälpa ungdomar att utvecklas inom skidor och orientering.

Många är vi som skrattat oss dubbelvikta av Ragges speciella humor och hans egen stil. Det finns så mycket minnen och historier kring Ragge så att det kommer att räcka för många av oss under resten av våra egna liv. Dels självupplevda minnen tillsammans med Ragge men också alla dessa fantastiska historier som han kunde berätta för oss.

Ragge älskade att stå vid målfållan och växlingsfållan och hålla koll. Så sent som 2012 var han ute på 25-manna för att uppleva stämningen och notera Järlas växlingsplaceringar och löptider. Och 2014 stod han vid målet när Bengt Hall och jag gick i mål på Flyktingloppet i Gäddede.

Ragge föddes 1925 i Gäddede i nordvästra Jämtland vid norska gränsen. Här fostrades han i den hårda fjällmiljön och visade tidigt intresse för skidåkning då han tränade upp och ner för kyrkbacken och på skolgården.

Det var ont om jobb i Jämtland på 40-talet och Ragge lämnade Gäddede för att som 17-åring få jobb på ASEA i Västerås innan han senare flyttade till Stockholm. Han utbildade sig sedan till lokförare vid Statens Järnvägar och jobbade som det fram till pensionen.

Skidor var det stora intresset och orientering började han inte med förrän i 30-årsåldern då han gick med i Ravinen 1956. Redan efter tre år var han 1959 med i Ravinens lag som kom trea på Tiomila. Samma år vann han med Ravinen SM-stafettguld i skidorientering. Individuellt vann han flera SM-medaljer i skidorientering under de här åren.

1968 kom han till Järla som då hade stor skidverksamhet och Ragges barn Jonas och senare Carin började åka skidor i klubben. Hela familjen och även dottern Lena var delaktig i klubbverksamheten där främst orienteringstävlingarna blev riktiga familjeutflykter.

Ragges egna framgångar i skidspåren och skogen fortsatte genom åren och han vann bland annat O-ringen i H50 1975 och var tvåa i H56 1982. I H60 dominerade han i Sverigetoppen.

Hans liv hade kunnat ta slut runt millennieskiftet när han en kall vinterdag dag var ute och tränade skidor i skoterspåren på isen på Kvarnbergsvattnet i Gäddede. Han tränade inför sitt 39:e Flyktinglopp. Plötsligt brast isen och Ragge gled ner i det mörka och iskalla vattnet, han hade ingen chans att ta sig upp själv med skidor och stavar på. Han lyckats väcka uppmärksamhet från ett par isfiskare som till slut kom och hjälpte honom upp. Därefter fortsatte han att åka skidor hem till huset i Gäddede och lade sig på duschgolvet under varmvattnet med isfrusna kläder, pjäxor och skidor för att efter en timme tina upp och komma tillbaka till livet.

Det säger något om Ragges enorma energi. En energi som många av oss i Järla har haft den stora förmånen att få ta del av.

Nu har Ragge tillslut fått sin sista vila och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Våra tankar går till Ragges familj, hans barn Jonas, Carin och Lena samt barnbarn.

Begravning äger rum på Hoppets kapell, Skogskyrkogården, fredag den 16 februari kl 15.30. Därefter minnesstund på Järlagården.

/Fredrik Trahn

Nu lägger vi snart ett år till handlingarna igen. Som vanligt har det varit ett händelserikt år för Järla och nästan svårt att minnas allt.

Resultatmässigt är det väl Jens Rönnols SM-guld i nattorientering vi kommer ihåg bäst men det var fler medlemmar kom hem med SM-medaljer. Karolin Ohlsson med silver på SM-sprinten, på SM-sprintstafett blev det en bronsmedalj (Josephine Persson, Andreas Hall, Erik Berzell och Karro) och likaså en brons till Petrina Costermans i sprint på ungdoms-SM. Dessutom hade klubben några placeringar alldeles utanför pallen. Karro gjorde också många fina lopp både i Swedish League där hon blev totaltrea och i Världscupen där hon slutade på en imponerande niondeplats i totalen.

På de större stafetterna är det tjejerna som varit hetast i år där det på 10mila i Göteborg var riktigt rafflande och slutade med en fin fjärde plats. Vi hade också i år tre klubbmedlemmar som deltog på VM i Estland varav Håkon var den som lyckades bäst med en individuell åttondeplats i sprint samt en sjunde plats i sprintstafett. Ingen medalj i år således och vi har blivit lite bortskämda med sådana de senaste åren, det är lätt att glömma hur otroligt svårt det är att nå hela vägen upp på pallen på ett VM.

Den vanliga verksamheten har förstås också rullat på under året med tisdagsträningar o soppa, klubbmästerskap och deltagande på tävlingar i när o fjärran. Vi har i år för första gången också haft två orienteringskurser, med en separat helgkurs för vuxna. Nytt för i år var även en barngrupp för de yngsta på tisdagarna, kartskoj o skärmkul. Det skall börjas i tid säger dom som vet och det skall bli spännande se hur gruppen att kommer att utvecklas.

2017 har också varit ett ovanligt intensivt år för Järla vad gäller arrangemang med vinterserie, ungdomsserie, medeldistans i Flaten och på hösten regionfinal i ungdomsserien. Dessutom för första gången Stockholms Brantaste helt i egen regi och sen höstens storarrangemang Sicklaloppet med nästan 2 300 startande. Vi skall heller inte glömma Friska Nacka som kanske inte får så många rubriker men som hjälper till att få ut Nackas allmänhet i skogen, dessutom är det bra kontrollpunkter för enskild träning.

Tävlingsåret avrundades med fyra Järlalag på startlinjen till 25manna. Fyra lag betyder 100 Järlalöpare som också alla stämplade rätt och med det var det ingen förening som hade fler lag godkända i mål. Bra Järla!

Nu kan vi titta fram emot 2018 och träningsverksamheten börjar som vanligt om efter helgerna. Vi får också se om det blir någon snö i vinter så Matts kan ut och dra upp våra skidspår. Det gäller sen att träna på inför orienteringssäsongen som för många nog startar helgen 24-25 mars med Vårtrippeln i Nyköping – boende där är redan bokat. Vi hoppas också att vi får med många löpare på 10Mila som kommer att gå 28-29 april utanför Nynäshamn. Det pratas om en DAM-utmaning i herrkavlen!

På arrangemangsfronten blir 2018 faktiskt lite lugnare. SprintDM med WRE-status den första maj blir tillsammans med löpartävlingarna de större arrangemang som Järla genomför året som kommer.

Tack alla klubbmedlemmar för goda insatser 2017, nu skall bara de sista granarna säljas, sen börjar vi ladda inför 2018!

God Jul o Gott Nytt Järla-år!
Fredrik Brandhorst, ordförande