Rasmus och Emmas tankar om framtiden

emmarasmus
Redan från dag ett med oss i Järla Orientering har det danska paret Emma Klingenberg och Rasmus Thrane Hansen tagit stor plats. Både som elitidrottare men även som stora personligheter. Nu berättar paret om läget just nu, Emma efter cykelolyckan och Rasmus efter höstens comeback!

Ni har varit här i snart 1½ år, hur tycker ni tiden varit? Blev det som ni trodde? Hur ser ni på Järla?
Det har varit utroligt bra att bo här i Stockholm, tiden har gått utrolig fort. Vi fick en varm välkommst och har kännt os som en del av klubben från dag 1. Där finns utroligt många sköna personer, som har gjort det roligt att vara på Järlagården och på annan träning. Det har varit skönt att bara kunna ta bilen 30 min bort och sen springa i extremt uttmanande terräng. Det var ju det som var drömmen när vi flyttade hit, och det blev faktisk bättre än vi hade förestället os.

Emma: När vi flyttade til Järla hade jag en dröm om att bli en bättre orienterare, och jag satte som mål att springa minst fyra OL-pass i veckan. Jag lyckades med målet – faktisk ble det i genomsnitt fem OL-pas i veckan under vinterhalvåret, vilket är utroligt mycket mer än jag någonsin har gjort – och jag känner att jag teknisk har tagit et stort kliv uppåt. Det har blivit många jättefina OL-pas med Järla under seneste året, och jag har verkligen njutit att träna med klubben. Även den fysiska del av träningen har funkat bra för mig.

Rasmus: För mig blev det inte helt som jag hade tänkt eftersom jag har haft problem med mina fötter hela året. Därför har jag tyvärr inte kunna ta del i de bra träningar och tävlingar som arrangeres, men jag har försökt att vara med på så mycket klub-aktiviteter som möjligt. Sett i efterhand var det så klart tråkigt att inte kunna springa, men om jag jämnför med tidigare skadosperioder har jag haft det bra, och tiden har gått snabbt. Jag tror att det beror på att där i Järla finns många olika personer, några som satser på världselit nivå, några som satser på stafetterne och sen är där dem som bara springar för skoj. Det har därför varit lättare att komma på träning utan att känna stress om att skulla vara tillbaka snabbt, och det har varit skönt.

Vi har aldrig varit en så stor del av en svensk orienteringsklub tidigare, men det har varit kul att se hur Järlas verksamhet funkar. Det är ett bra miljö i klubben med massor av olika personligheter. Och vi tror det är väldigt viktigt för gemenskabet i klubben att ha tisdagsträning och soppa. Det får aldrig ta slut! Det är också imponerande att se hur många frivillige som är med att få klubben att funka. Här tänkar vi främför på Axel och de övriga tränare, som ser till att där finns ett kvalitetsupplägg varje vecka. Det har också varit kul att känna hur hela elit-gänget har taggat till inför 10-mila och Jukola. Och folk verkligen har gått all-in, men ändå är det fortfarende Järla-stylen som gäller: “gemenskab, kul, träning”. Då är vi som bäst!

Emma; hur ser din status ut gällande cykeloloyckan du var med om? Prognos framåt?
Emma: Prognosen framåt är fortfarande lite oklar. Jag vet inte när jag får börja träna löpning och orientering igen. Men én sak är säker: Jag kommer att bli helt återställt, och när nacken är läkt, kommer jag att kunne träna och tävla som vanligt. Jag kommer inte att tävla under hösten, men mit mål är att bli klar til vinterträningen. Om allt går bra kommer jag att kunne träna et par månader här i Stockholm innan vi drar til Danmark.

Rasmus, du har haft skadekymmer hela detta året men kommit tillbaka i höst. Vad har varit problemet och hur känner du nu?
Jag har haft problem med båda fötterne. I venstre fot har det varit stora tån, som har varit problemet. Den är väldigt stell och har dårlig rörlighet vilket gör att den lätt blir inflammeret. Jag har blivit behandlat med akupunktur av Elin Hemmyr Skantze, och fått gjort special inlägg. Det har hjälpt väldigt mycket, problemen är inte helt borta, men det blir inte värre och då springar jag hellre. I min höger fot har jag haft problem med ett överbelastet ben (början på en stress fraktur). Jag har två ben i foten, som sittar ihop, och därför är min fot jätte stell och jag belaster snett. Jag har kollat upp med flera eksperter, vad som kan göras, men ingen verkar att kunna ge något bra råd. Så det enda jag har kunnat göra har varit att vila från löpningen i 5 måneder. Det har funkat bra, och det funkar bra med foten nu. De två problemer har varit ganska stora och tagit lång tid. Därför har jag varit ösäkar på hur min främtid inom orientering skulla vara. Jag har inte fattat ett beslutt, förutom att jag här under hösten vill springa för jag tycker det är det bästa. Om jag kommer satsa på högsta nivå främöver får främtiden visa.

Emma/Rasmus; ni kommer att åka tillbaka till Danmark vid årsskiftet. Blir det Århus?
Ja, det blir Århus. Rasmus skall göra sin kandidat-uppsatts där, och Emma skall i praktik som lärare och träna med landslaget. Det är här vi har boet tidigare och det är här det bästa träningsuplägg i Danmark finns.

För 2016, vilken klubb kommer ni att tävla för?
Vi kommar att tävla för Järla i 2016. Vi har haft en så bra tid i klubben att vi inte vill lämna er 🙂 Vi ser båda två fram emot ett bra år med Järla, även om vi inte kan vara med på vardagsträningerna.

Vilka ambitioner har ni för 2016 och mer långsiktigt?
Rasmus: Som jag har skrivit längre upp har skadotsperioden fått mig att fundera över min sattsning. Och jag har inte fattat beslut om jag skall satsa på landslagsnivå igen. En sak är dock säkar och det är att jag har ambitioner om att ta mig in på första laget i båda 10-mila och Jukola. Nästa år skall Järla vara med helt i toppen på de stora staffeter! Jag tar ett år åt gången, så 2017 kan jag inte säge nånting om nu.

Emma: Min ambition för 2016 är först och främst att komme tillbaka och tävla på lika högt teknisk och fysisk nivå som i våren 2015, där jag verkligen var i mit livs bästa form! Sen vill jag också förbättra min teknik ännu mer, för jag tror jag har kapacitet att ta ännu et kliv upp. VM i Strömstad och EM i Tjeckien är såklart viktiga mästerskap för mig under det kommande året, och mit mål är att ta en individuel mästerskapsmedalj.

På 10mila och Jukola i år visade vi, att vi kan vara med helt framme ock kämpa med om segern, och det tror jag helt säkert vi har chans att göra igen i 2016. Jag hoppas att kunna åka til Stockholm på miniläger et par gånger under våren. Det våra kul att hälsa på även när vi inte längre bor här 🙂

Jag njuter att träna och tävla i orientering, och på lång sikt är det mit önska att fortsätta med det.

Comments

  1. Mathias säger

    Fin text att läsa och fantastiskt kul att ni väljer att springa i Järla 1 år till. Ni har gjort otroligt mkt för träningskvaliteten i Järla och verkligen höjt Järlastylen till nästa nivå!

Speak Your Mind

*

3 × fyra =