Hälsingehelgen med Veteran-SM 6-9 juni 2019
Vi var ett gäng som drog till Hälsingland för att försvara Järlas färger på Ultralång-SM, Veteran-SM och
Ösa-träffarna: Anna Dahlgren-Rosén, Petrina Costermans, hela familjen Hemmyr-Skantze, Ulf Bråsjö,
Gunilla Kreiss, Åsa och Johanna Sundström. Jag vet inte om jag någonsin var där någon gång på 80-talet
men det känns som om de där tävlingarna funnits länge. Nu har jag avverkat 5 tävlingar på 4 dagar och är
väldigt glad att vi åkte dit! För egen del blev det inga medaljer, de stod Gunilla och Peter för, men jag
tyckte att det var himla trevligt!
För 5 av de 6 tävlingarna hade de samma arena och man kunde gå till alla starter utom en dag då de
ordnade med buss. Första dagen var det Ultralång-SM samtidigt med Ösaträffen dag 1. De som tog sig i
mål på den tävlingen är värda särskilt omnämnande. I 34 graders värme, eller vad det var, försvarade
Anna och Petrina Järlas färger. Att komma i mål var en bedrift i sig men de lyckades genomföra loppen
bra också och slutade på en 9:e respektive 6:e plats i verkligt hett solsken.
Vi har nog aldrig sett så mycket sten i terrängen, eller på kartan, som på den förkortade medeldistansen.
Det fanns t.o.m. jättestenar som var konturritade på kartan! Det var verkligen svartprickigt och man fick
försöka tänka bort alla stenar för att se vad som fanns mer att läsa på. Sprinten var inne i Edsbyn och var
egentligen inte så tekniskt svår men man kan läsa fel på kartan i hastigheten ändå så det gällde att ha
koll på sina sträckor. Långdistansen var väldigt bra, men jobbig för de som hade start långt bort.
Medeldistansen bjöd på en del klurigheter då det gällde att ha koll på höjdkurvorna och kompassen och
hade man inte det kunde man komma väldigt fel.
För de som tältade eller campade på arenan fanns det möjlighet att köpa helpension och på kvällarna
erbjöds olika aktiviteter, t.ex. quiz där det deltog 50 lag med 5 pers i varje, fisketävling och
folkdansträning. Det var gångavstånd till en badsjö vilket var ganska nödvändigt eftersom det var så
himla varmt så man kokade efter man sprungit. Många tyckte förstås att det var ett problem med
värmen. En dag lyckades jag springa över en stor stig utan att märka det och sedan blev det förstås kaos i
den överhettade hjärnan och så var den tävlingen förstörd. En annan dag skulle vi upp på ett berg och
sedan var all ork slut så man knappt orkade ta sig över alla nedfallna träd och runt alla stenar så att man
kunde komma i mål.
Hälsingland i början av juni bjöd verkligen på en vacker bild av sommar-Sverige. Det vi undrade däremot
var hur de som bor där överlever tillsammans med alla myggor. Vi såg flera som löst problemet med ett
växthus där man kan sitta ”ute” men ändå hålla myggen borta. Åsa ser ut som om hon fått vattkoppor
eftersom myggen gillade henne. Mig åt de upp tillräckligt av i hennes ålder så jag klarade mig bättre nu.
Vi tältare hann också bada i Voxnan och hamnade på kalas i Bollnäs så vi känner oss mycket nöjda och
kommer säkert tillbaka! Vi kan också rekommendera alla andra att åka hit på dessa välarrangerade
tävlingar något annat år!
//Tältarna genom Johanna
