På lördag sätter årets VM igång i Lettland med Riga och Sigulda som huvudorter.

Vi har fått några ord med Karolin Ohlsson som efter sin fina vårsäsong och bland annat två stafettsilver på EM i Schweiz ska springa alla distanser på VM.

– Hur känns det så här dagarna innan VM startar?
Det känns bra, nu vill man bara kicka igång festen!

– Hur har dina förberedelser sett ut sista tiden innan VM?
Jag har haft en bra period med mycket träning nu efter VM testerna och känner att jag gjort de bästa av tiden. Sista veckan har varit lugn, men innan dess har jag varit på två precamp i Lettland för att sätta de tekniska delarna och ett fysläger i Frankrike med mycket mängdträning i bergen och lite relevanta sprinter inför Riga! Jag känner mig supertaggad och redo att kriga i de Lettiska skogarna!

– Vad väntar i Lettland?
VM veckan börjar med tre sprintlopp i Riga. Där kvalet är en mix av park och stadsmiljö. Finalen är i gamla stan i Riga, som påminner lite om gamla stan i Stockholm. Mycket små gränder, kullersten och mycket folk. Sprintstafetten kommer vara en mix av park och husområde, men kan bjuda på en del spännande vägvalssträckor också!
Sedan bär det av mot Sigulda och skogsdistanserna. Det första loppet är medeldistansen, där är det väldigt grönt och rätt kuperat. Det blir nog en mix av en del svåra sluttningskontroller med helt platta delar i grönområden!
Veckan avslutas med stafett och långdistans. Här är det branta sluttningar och tuffa grönområden. På långdistansen bjuds det säkert på en del intressanta långsträckor, där man kan djura rakt igenom hela skiten eller smaska ordentligt runt alla branta sluttningar och grönområden!
Hur som helst är det riktigt fighter terräng som jag tror gynnar mig och det gäller att verkligen jobba med tekniken hela vägen, här får man ingenting gratis!

– Du ska i år springa alla distanser på VM. Vad har du för tankar om det?
Det har helt klart varit annorlunda att förbereda sig inför alla distanser jämfört med bara sprint. Dock känner jag mig så taggad på att äntligen på en riktig chans på skogsdistanserna. Jag har aldrig varit så bra som jag är nu och jag ser faktiskt bara att jag redan vunnit. Jag har gjort allt jobb, slitit hela året för att va där jag är just idag. Så nu när det äntligen är dags så är det bara att njuta och glida på vågen! Det är klart man blir besviken om det går åt helvete. Men man blir aldrig så besviken som när man inte vågar, eller när man ger upp! Så jag tänker bannemej vara den modiga och ta fighten! Jag är redo:)

Från Järla deltar även australiensiska Krystal Neumann som springer sprint, sprintstafett och stafett.

Program
Lördag 4 augusti: Sprint, kval och final
Söndag 5 augusti: Sprintstafett
Tisdag 7 augusti: Medeldistans
Torsdag 9 augusti: Stafett
Lördag 11 augusti: Långdistans

Tävlingarna kommer att gå att följa via TV4:s kanaler Sportkanalen och TV12 samt även utan avbrott via CMORE.
Mer info på VM:s hemsida: https://www.woc2018.lv/

Se inslag i Nyhetsmorgon tidigare i somras med Karro och Tove Alexandersson:
SVT:s inslag ”Orienteringens silversmed drömmer om guld”
Radiosportens inslag ”Toppidrottare och silversmed”

cof

Student-VM har i veckan avgjorts i Kuortane i norra Finland med fyra deltagande Järlalöpare. I det svenska laget har Jens Rönnols sprungit skogsdistanserna (medel, lång och stafett) och i det schweiziska laget har Noah Zbinden, Christoph Meier och Sofie Bachmann sprungit. Student-VM är öppet för löpare födda 1993 och senare som genomför någon form av universitetsstudier.
Precis som i Sverige har det varit värmebölja i Finland men Jens har trots det hållit huvudet kallt och presterat imponerande resultat under veckan.

På den inledande medeldistansen var han i ledning i slutet av banan men gjorde en minuts misstag på den tolfte av banans sexton kontroller i den 32-frasiga hettan och slutade på en fjärdeplats knappa minuten från segern.
– Det var otroligt varmt under loppet och det kändes fruktansvärt. Trots detta har jag uppenbarligen hållit väldigt bra tempo men jag grämer mig självklart över missen sa Jens besviket efter målgång.
Christoph blev tolva och Sofie 19:e.
GPS medeldistans
Resultat medeldistans

På långdistansen gjorde Jens återigen ett mycket imponerande lopp. Ett nästintill prickfritt genomförande resulterade i en ny fjärdeplats, 1.35 från segern som gick till schweizaren Jonas Egger.
– Idag var jag väldigt nöjd, jag kunde inte gjort mycket bättre även om det är snöpligt med en ny fjärdeplats sa Jens direkt efter målgång.
Noah Zbinden kom på 14:e plats.
GPS långdistans
Resultat långdistans
På båda loppen var han bäste svensk med klar marginal.

På lördagens avslutande stafett sprang Jens sistasträckan i det svenska laget. Efter de två inledande sträckorna låg laget en bit efter och lite för långt upp till medaljplaceringarna och han förde in laget på en ny fjärdeplacering.
Christoph sprang andrasträckan i det schweiziska laget som tog brons.
Fullständiga resultat

Järlas damlag stod för en ny imponerande stafettinsats på helgens Jukolastafett utanför Lahti i Finland. Bland över 1600 lag slutade man på fjärdeplats.
Emma Klingenberg inledde på förstasträckan och växlade på 19:e plats, 2.12 minuter från täten. Andrasträckan sprang schweiziskan Sofie Bachmann. Sofie gjorde sin första start i Järlatröjan och imponerade från start till mål. Med säker stafettlöpning plockade hon både tid och placeringar mellan varje TV-kontroll och hade när hon kom in på upploppet krympt avståndet till 22 sekunder och fört upp laget till fjärdeplats!
Ut på tredjesträckan gick Elin Hemmyr Skantze och även hon gjorde ett väldigt bra stafettlopp där hon krigade mot bland andra Simone Niggli. Elin höll ihop loppet väldigt bra och kunde växla ut Karro på sistasträckan som femma, 2.36 från ledningen.
Karro plockade tid i inledningen men in mot den femte kontrollen följde hon med Tove Alexandersson för Stora Tuna in till fel gaffling. Omkring fyra minuter rann iväg och därmed chansen till pallplatserna. Karro avslutade sedan väldigt bra och förde in laget på fjärdeplats men var trots det besviken efteråt. 
Vann gjorde Stora Tuna OK.
Andralaget slutade 73:a efter en tung start med en stor bom på förstasträckans i ledning. Där lyfte Sara Sjökvist sedan laget på andra sträckan efter ett kanonlopp där hon var 7:a på sträckan.
Damlaget har med segern på 10-mila samt en fjärdeplats på Jukola verkligen visat att vi är en av världens bästa stafettklubbar.

Resultat
GPS-tracking

I herrstafetten inledde Ivan Kuchmenko väldigt bra på förstasträckan och växlade som 25:a, 1,15 efter täten. Andrasträckan sprang Olle Boström som gjorde ”comeback” i de stora stafetterna efter två års skadefrånvaro och växlade som 10:a efter två sträckor, 1,57 från ledande IFK Göteborg men bara 30 sekunder från andraplatsen.
Efter det gick det lite tyngre för laget med lite för många och för stora misstag för att hänga med längst fram. Alain Denzler förde till slut in laget på 32:a plats.
Andralaget slutade 101:a.

Resultat

Under helgen avgörs världens största orienteringsstafett, Jukolastafetten strax utanför Lahti i Finland. I år är det dessutom deltagarrekord med 1617 st damlag (4 löpare) och 1890 herrlag (7 löpare) vilket innebär nästan 20000 startande.
Tävlingen avgörs i år i så kallad gropterräng med negativ kurvbild, något de flesta lagen är relativt ovana vid. Stora delar av laget befinner sig under dagarna innan tävlingen på ett precamp i närliggande terräng för att vänja sig vid terrängen.

Den svenska VM-truppen till VM i Lettland i början på augusti togs ut idag. Karolin Ohlsson fick förtroendet att springa samtliga distanser (sprint, sprintstafett, medel, stafett, lång) vilket hon tillsammans med Tove Alexandersson är de enda i den svenska truppen som gör.

Truppen i sin helhet samt SOFT:s nyhet

Idén att springa den mytomspunna 10-Milakavlen i ett lag bestående av breddamer föddes i mörka oktober 2017 under den årliga resan till Gotland. Ingen damkavle har så många mörka, utmanande och långa sträckor. En möjlighet eller ren galenskap? Inom en halvtimme från att förslaget lags fram fanns stommen till ett lag med mer eller mindre entusiastiska damer. Huvuddelen av deltagarna har en gedigen orienteringskunskap att falla tillbaka på även om flera kände att nattorienteringen behövde vässas och att de långa sträckorna var lite skrämmande.

Träningsuppladdningen fram till tävlingsdagen såg milt sagt olika ut inom laget, från långpass och snöorientering i mörker till betydligt blygsammare förberedelser. Exempelvis kan nämnas Linda som låg i influensan efter ännu en träningsfri vinter när Gunillas mejl om att det behövdes en till dam i laget kom. ”Självklart!” tänkte hon och svarade ja utan att tveka. Trots en del förändringar i laguppställningen den sista veckan bland annat på grund av att Eva skadade foten under ett pass på träningsbanorna, blev vi till slut 10 Järladamer mellan 28 och 60 år.

Tack vare Gunillas stora engagemang och generositet fick vi den bästa uppladdningen tillsammans i en stuga på Torö under själva tävlingsdygnet. I väntan på pastavattnet som skulle koka upp följde vi damkavlens upplösning med spänning och jublade när det stod klart att Järlatjejerna vunnit. Stort grattis! Inte ens Mys dikeskörning med bilen kunde få oss nedstämda nu och med lite draghjälp från grannarna fixade det sig också. Sedan var det logistik och fokus. Nu var det vår tur att vinna – ta oss ut, orientera rätt, stämpla och ha kul.

Vi skickade iväg vår starter Johanna under hesa hejarop. Den magiska 10-Milanatten hade börjat och vi följde varje sträcktid med spänning, hurrade varje gång någon av oss kom vidare. Sängarna bytte ägare under natten och den positiva stämningen blandat med nervositet höll i sig.

”En röst i gryningen” – Matilda Ahlquist på sträcka 4, Långa natten:
”Dagarna innan tävlingen började jag bli nervös, så till den grad att läpparna domnade när jag tänkte på vad jag dragit igång. Att springa sträcka 4 med begränsad orienteringsvana och endast en vintersäsong med nattorientering i bagaget. Var detta verkligen en rolig utmaning eller bara korkat? Men efter den gemensamma middagen med laget med uppsluppen stämning var jag lugn och kunde till och med sova gott några timmar. Det kändes bra att hänga på sig pannlampan men jag tog bara ett batteri då det snart skulle börja ljusna. I växlingsfållan i väntan på My fick jag annat att tänka på än att bli nervös då jag blev intervjuad och filmad, nu vet jag hur det känns också. Känslan när My kom med kartan var Äntligen! och jag var så sugen på att komma iväg. Hon gav mig tipsen att använda stråken och att ta säkra vägval, något jag sedan följde till punkt och pricka. 

Jag tog det riktigt lugnt och försökte komma in i orienteringen. Efter 4 kontroller frågade en norrman om hjälp. Då jag ganska nyss stämplat kunde jag visa honom var exakt på kartan vi befann oss, alltid roligt att kunna hjälpa till. Jag visste var jag var hela tiden. Gjorde några långa men supersäkra vägval, använde stråken och plockade kontrollerna en i taget, utan missar och bara fokus på nuet. Att det inte gick så fort brydde jag mig inte om då jag var på ett strålande humör och njöt för fullt av den vackra och kuperade terrängen. Jag gillar ju att hålla på länge och att bli trött. När jag närmade mig målet blev det lite fler löpare i skogen och vid ett tillfälle hängde jag på en rygg utan att hålla fokus på kartan, det enda avsteget från planen att orientera säkert. Svårt? Ja. Långt? Ja. Men när benen, pannbenet och huvudet samarbetade så bra i hela 4,5 timmar var det varken för svårt eller för långt, bara en ren njutning. Det kändes fantastiskt att få skicka ut Jenny på sträcka 5 en dryg halvtimme före omstarten. Några tårar av glädje och stolthet trillade ner för kinderna vid avläsningen, jag var godkänd och hade klarat det jag föresatt mig.”

I omstarten var vi långt ifrån ensamma men kanske det enda laget med halva gänget i fållan och med stämningen på topp. Efter att 4 grymma tjejer nu hade tagit sig igenom nattens utmaningar och den 5:e var ute vilade ansvaret på oss att ta runt laget. Sista sträckan på 15 km med över 30 kontroller hade en maxtid på 4 timmar. Det var dock inget vi behövde oroa oss för när vi skickade iväg vårt ankare – Gunilla. Med extra vatten och energi i packningen drog hon iväg och samlade ihop oss andra i mål med god marginal. Vi hade gjort det vi kom för att göra och vi är grymt stolta!
Det fanns en del lag som stämplade fel, skadade sig eller gjorde storbommar med besvikna miner – men inte vi. Det var en del löpare som tyckte att det var det värsta de har gjort – men inte vi.
10 – Mila 2018 bjöd på branter, långa sträckor, tuff terräng och utmanande orientering. Om ni undrar om vi vill göra det igen så är svaret självklart!

Järlas damer kom först och sist! Det visar på en klubb med både spets och bredd och framför allt många modiga orienterare. Ingen nämnd, ingen glömd men nästa år blir vi kanske ännu fler.
I laget sprang följande fantastiska orienterare: Johanna Sundström, Anna Curtius, My Heinrup, Matilda Ahlquist, Jenny Söderberg, Kristin Andrée, Linda Ruthström, Åsa Börjesson, Signe Klinting och Gunilla Kreiss

// Matilda Ahlqvist och Linda Ruthström

Under söndagen startar året EM i orientering i Lugano i södra Schweiz.
Karro som imponerat mycket under säsongen hittills med totalseger i Swedish League efter tre delsegrar samt helgens 10-milaseger där hon sprang helt jämnt med Tove Alexandersson springer alla distanser utom medeldistansen och ska springa sistasträckan i de båda stafetterna och står för mycket intressanta starter. Morgondagens sprint inleds med kval 09.30 följt av final 16.00.

Deltar gör även vår portugisiska löpare Filipa Rodrigues som ska springa sprint, medel och sprintstafett samt schweiziskan Sofie Bachmann som ska göra Järladebut på Jukola.

EM-programmet:
Söndag 6 maj: Sprint (kval och final)
Tisdag 8 maj: Kval medeldistans
Onsdag 9 maj. Medeldistans
Torsdag 10 maj: Sprintstafett
Lördag 12 maj: Stafett
Söndag 13 maj: Långdistans

EM:s hemsida

EM följer du på Internationella Orienteringsförbundets webbkanal Live Orienteering. För 20 euro kan du se hela EM-veckan, men du kan även köpa biljett till enstaka lopp.